Allt var ”fantastiskt” för "Campeone" Källman!

Jag såg (i varje fall delar av den andra) finalmatchen i Champions League mellan Kiel och Ciudad Real. Bortalaget Ciudad behövde vinna med tre, något många trodde var omöjligt i och med att man hade fem ordinarie spelare borta och att Kiel har rykte om sig att vara mycket starka hemmaplan.

Det jag slogs av var hur otroligt dåliga lägen spelarna tar avslut i. Jag förstår inte riktigt hur man tror att man ska kunna göra mål mot några av världens bästa målvakter med så pass mediokra avslut, i mediokra avslutslägen. Eftersom Kim Andersson var urusel, så fick Kiel symptomatiskt nog sätta in mästaren på skitavslut, nämligen högernian Christian Zeitz. Hans omvända stegisättning från 12 meter, upphopp på fel fot, glidande ut mot sidlinjen med världens bästa försvarare Dinart framför sig, är nog bland det mest optimistiska jag sett. Men det blev inte mål den gången heller. Det kan få symbolisera alla halvdana skott som många tydligen trodde skulle gå igenom målisarna. Om utespelarna har betalt per mål, så är det klart att de skjuter mycket. Jag kan inte riktigt se någon annan rimlig förklaring till så många dåliga avslut.

Jag tyckte som vanligt inte Olafur Stefansson, som ser ut som en såndär rufsig myskille som jobbar på dagis med snickarbyxor och äter keso till lunch, var så bra. Vilken koll man har! Han gjorde 12 baljer, kanske hälften av dem på straff i och för sig. Men det är stort att kunna verka utan att synas.

Efter den här matchen så kan väl alla (that means you Roger Blomquist och Magnus Grahn) avskriva Stefan Löfgren från landslaget. Man får alltid höra om hur fantastisk han är mot GHB Groschwalstadtgeshettungen i någon av Bundesligas 711 omgångar, men jag har inte sett honom vara bra på flera år. I typiskt ”utan form och självförtroende-mode”, så tvekar han och glider i sida och blir låst hela tiden. Ett inte helt obekant fenomen för vissa HK-spelare ur form, inklusive mig själv när det begav sig. Nej, den Stefan Lövgren som var bra, han klev framåt, mot målet, utan att tveka. Det man såg igår kväll var istället nåt slags handbollens motsvarighet till sidleds-Danne.

Jonas Källman, som var ganska blek i första matchen, var ”helt fantastisk”. I segerintervjun efter matchen så var allt ”helt fantastiskt”, enligt Jonas. ”Fantastiskt”, utgjorde nämligen ca 50 procent av hans vokabulär i denna intervju. När Källman är dålig försöker han skjuta i närmsta krysset, nu gjorde han mål istället. Sen är det imponerande hur bra han var som center i försvarsspelet.

Råååger Blomquist – ja, vad ska man säga. Han blir extatisk för ett stolpskott första 5 minuterna och sen fortsätter han bara. Tar han extacy i kaffet? I andra halvlek är han så stasad att när Marcus Ahlm gör mål utbrister han i att citera dialog från ”Tjuren Ferdinand”.

Sen går det ju inte att bortse från det rabalder som skedde när det var nån minut kvar på matchen. Ciudad hade redan avgjort matchen. Zeitz gjorde ännu en frejdig satsning mot Ciudads v2 (möjligen ungerskt namn?), som tog tag i Zeitz och la sig bakåt så att han fick tysken över sig. Zeitz passade på att trycka till ungraren ordentligt ner i golvet innan han tog sig upp. Det spanska laget tände till rejält och flera spelare försökte få tag i Zeitz. Så kom flera Kiel-spelare till undsättning. Till slut står alla spelare på banan och knuffas och dras i en klunga som rör sig nära läktaren. Nu börjar det bli kul för Kiels spanske (!) målis Omayer känner att han har koll på läget och springer fram och knuffar den ungerske Ciudad-spelaren i bröstet. Mustachexalterade tyskar på första raden på läktaren lägger sig i och tar tag i Ciudad-spelare, eller försöker möjligen slå dem i huvudet med nåt slags tyskplastiga instrument de har i händerna. Spelarna blir förbannade och börjar fäkta tillbaka mot läktarmustascherna. Utanför bild börjar Ciudad-spelarna med Dinart i spetsen håna publiken, enligt kommentatorer Blomquist och Uddevalla. Svårt att säga hur det här hånet utfördes eftersom det inte visades i bild. Jag vill dock se framför mig att Dinart står och gör diverse grimaser, alternativt moonar. Uddevalla-killen går i taket och börjar prata om ”griserier”, vilket faktiskt tyder på att det både kan ha varit mooning och grimaser. Troligare är väl att det handlar om nåt slags segergester. Blomquist är nu i upplösningstillstånd och kräver redan nu att internationella förbundet ska titta på de här bilderna för att kunna stänga av Ciudad-spelarna. Hur tyskarna, som började bråket, vars målvakt springer över hela plan för att börja knuffas och vars publik kastar in grejer och slår på spelare på planen, sköter sig sägs det ingenting om. Det är en fin linje mellan partiskhet och rasism. Dinart får rött och förvisad till ett slags ingemansland bakom ena målet, framför läktaren. På något sätt får kommentatorerna det till att det är hans fel att han blir hänvisad dit. Det kommer fram en liten ettrig tysk tant med en Kiel-flagga till Dinart och börjar vifta och peka. Hon blir i sin tur efter ett tag bortföst av vad som verkar vara riktiga funktionärer. Fransmannen blir istället till slut eskorterad ut från planen av en gedigen tysk med mustasch och lagom långt hår.

Matchen kan avslutas med att Källman kontrar in en balja till. Prisutdelnigsceremonin sker under en rymdskeppsliknande ljusplattform, som gör att man tror spelarna ska föras bort av utomjordlingar. Jag blir dock lugn när jag ser den tacky lasershowen som projicerar Europeiska handbollsförbundets logga på läktarna. Den tekniska kvalitén ser minst sagt human ut. Måste varit samma killar och maskiner som producerade ljusshowen på en hårdrockskonsert jag var på i Scandinavium 1988. Det var cutting edge då, men ser inte riktigt lika häftigt ut nu. När Ciudad tar emot bucklan skanderar publiken ”THW”. Jag kan ju bara säga att jag inte skulle vara mindre glad om jag stod som vinnare i en så fientligt inställd bortahall. Jag hoppas HK kan få göra det många gånger i framtiden.