En fest att minnas?

Det är inte utan att det är lite segt i kroppen när det här skrivs. Tänk att döma några matcher och spela lite handboll kan slita så. Det var hur som helst en trevlig avslutning ute i Gamlishallen. Fel lag vann seniorkampen mycket beroende på vår mittnia. Han kan inte vara nöjd med sin insats. Själv gjorde jag vad jag kunde för att hålla ihop det bakåt.

Kvällen i klubbis var även den mycket trevlig. Tjejerna hade fixat en fin middag och en god inramning. Diverse mer eller mindre spontana tal, de flesta hållna av Hoffman sr., gjorde det till en minnesvärd afton. Eller så minnesvärd vet jag inte om den egentligen var såhär i efterhand när jag försöker komma ihåg vad som hände. Minns dock att det snackades mycket och att det klagades på uppgjorde frågesporter. Minns också en hångelhörna men den får Viktor F beskriva tydligare på torsdagsträningen tror jag. Glädjande för alla var att åldersgränsen respekterades den här gången. Även om det innebar att vissa kanske inte dök upp av skäl som besvikelse eller i ren protest (du vet vem du är!).

Reflektioner efter HK:s årsavslutning:

• Att vi har en grym styrelse med arbetsföra ledamoter förstår man efter att ha sett Hoffman sr. utföra inte mindre än sju uppdrag bara under kvällen plus att han skrev ett par själv. Jag är djupt impregnerad och blir närmast ödmjuk när jag ser karln ånga på!
• En viss tjej i damlaget bjöd igår på fantastiska historier om sina humanitära insatser, vilka delvis är citerade i kommentarerna i föregående inlägg. Hon verkar få uppleva mer på sina promenader än vad de flesta svenssons får göra under en livstid.
• Jag fick aldrig uppleva hångelhörnan. Vad jag förstår fick dock hörnans inrättare inviga den själv. Inte mer än rätt kan tyckas, och visar på en imponerande framförhållning och förmåga att planera.
• Coach och Nicke G blev kvar till sist. Vad som hände där vore intressant och kanske lite skrämmande att få veta.